Policy för Sociala Medier

button-socialmediaDet är många företag som idag 2013 fortfarande står och stampar och undrar om de skall våga gå in på t.ex Facebook. I mitt arbete som webbstrateg har jag ofta frågat mig hur detta är möjlighet med halva befolkningen på plattformar som Facebook. Själv brukar jag försöka att få ihop policyn för sociala medier i samma dokument som policyn för annan kommunikation. Detta för att skapa en sammanhängande policy som rör helheten.

Idag är nätet fikarummet eller torgmötet. Hade företag policys för vad som fick sägas i fikarummet innan Facebook fanns? knappast. Det är idag många gånger lättare att lyssna av vad ett företags anställda säger om företaget än det var innan sociala medier var mainstream. Ändå är vi kvar på den nivå vi är idag.

Många arbetsgivare ser på anställda som finns i de sociala medierna, som Almega, som en risk och som till varje pris måste tystas. Visst skall ingen läcka uppgifter eller prata illa om sin arbetsgivaren. Dock ställer detta ett krav på att det är högt i tak inom företaget, vilket det sällan är med chefer som är 55+. Lojalitetsplikt är samma sak som tystnad och slutenhet. För mig är lojalitet samma sak som förtroende, vilket inte byggs genom avtal, utan genom förtroende och träffar IRL.

Tystnadsplikten innebär till exempel att om du är kritisk mot Almega måste du först försöka lösa problemen internt genom att ta upp eventuella missförhållanden med Almega. Att till exempel i sociala medier kritisera sin arbetsgivare utan att arbetsgivaren haft möjlighet att först rätta till eventuella missförhållanden utgör normalt ett allvarligt brott mot anställningsavtalet. Observera att anställda alltid är bundna av lojalitetsplikten och tystnadsplikten i anställningsavtalet, det vill säga även utanför arbetstid.

För mig är detta med lojalitet en sak som gör att det måste finnas en öppenhet internt för att det skall fungera. Jag måste kunna bolla saker internt på ett öppet sätt annars pyser saker ut utanför. Att bara vara tyst och bita ihop är inte min grej sålänge det inte handlar om affärshemligheter, för då är tystnade alltid total.

Jag är rätt säker på att Viasat har gjort mer rätt i sin policy för sociala medier än Almega. Viasat ser medarbetaren som en möjlighet inte som risk, vilket Almega verkar göra genom sina mer juridiska texter, som för de flesta är rena självklarheter.

DO’s
Vi besvarar frågor, korrigerar faktafel och hjälper kund till lösning.
Vi är ärliga med vad vi heter och var vi jobbar.
Sociala medier är relationsskapande – be om synpunkter och kommentarer, inled dialog.
Tonen är positiv, öppen – gärna med glimten i ögat.

DONT’S
Vi släpper inte konfidentiell info – medverkar ej till spekulationer
Vi talar inte illa om konkurrenter
I vår ton undviker vi ironi och sarkasm.

Fundering Hur många politiska partier och dess företrädare skulle klara av att inte tala illa om sina motståndare?

Att bjuda på sig själv… Att göra en Littorin

Vi har de senaste dagarna sett två personer som kan det där med att bjuda på sig själva och har distans till sig själva. Den ena är Carl Bildt som ringer upp P1 för att svara på frågor. Troligen ett strategiskt val, men ändå något som politiker borde göra mer…

När frun till en nygift Sven-Otto Littorin nyligen lade ut en bild på sin man och deras tax sittande på toalettstolen och ha fötterna i en ugnssäker form så var det garanterat inget de hade planerat skulle få den spridning som det nu fick. Dock visar det på en distans hur detta hanteras av ”totto”.

littorin-krishantering

Sökes: Politiker med självdistans och som inte alltid tar sig själv på så fullt allvar.

CV, matchning och sökresultat

Det pratas ofta om att vi har en dålig matchning på den svenska arbetsmarknaden. Det var faktiskt något som även Hillevi Engström på pekade på ett föredrag nyligen. Frågan är hur gör dagens och morgondagens rekryterare detta bättre? Jag är idag väldigt tveksam till hur en del av rekryterare idag jobbar. Metoden är ofta att hellre söka i en databas och läsa statiska CV:n än möta människor.

Jag ville delta på #hrunconf för att delge hur en arbetssökande såg på dessa processer och ge lite tips på förändring till det bättre, det fick jag inte. Det var enligt, enligt ett mail, bara personer som jobbar med HR-frågor som var välkomna där. Som om de var rädda för lite input/feedback från de som de aldrig möter. #restmycase

Läste nyligen ett blogginlägg från @mdalsvall om rekrytering och sociala medier. Vet inte hur många kurser som Arbetsförmedlingen erbjuder inom jobbsök och sociala medier. Det är rätt talande när det nu ”växer upp” x antal ”experter på LinkedIn” ur jorden som aldrig förr. I grunden handlar det om attityder och hur urvalen görs. Så länge de som rekryterar och företagen som skriver kravspecen inte ser människan så kommer olika urvalsmetoder göra att det är svårt att hitta ”rätt person”, utan idag hittas bara ”rätt person” utifrån en given mall, från förr.

När jag frågat företagare varför de inte kan/vill anställa långtidsarbetslösa så kommer det ofta repliken att de inte har tid för det. Det krävs mycket introduktion och den tiden och resurserna har man inte p.g.a. slimmade organisationer. Det blir väldigt tydligt att det är en funktion som söks, inte en person. Det här gör oxå att väldigt många som skulle kunna utveckla en verksamhet med nya synvinklar blir direkt bortsorterade. Därav har vi väldigt lite intraprenörskap i Sverige.

Jag har tidigare skrivit om hur det kan vara för en som söker jobb när det görs research av en rekryterare som inte kan/vill hantera det resultat som kommer fram via en sökmotor. När du gör ett sökresultat i t.ex Google så är det inte att klassa som ett statiskt resultat, likt ett CV. Det är helt enkelt så att det är ofta den ”lätta vägen” som väljs, inte det rätta.

Kontrollerad rekrytering skapar diskriminering

Det är rätt talande när det kommer tjänster som GScan som säger att pga kontrollering av en kandidat till en tjänst så blir rekryteringen trygg. Tryggheten sitter inte i en teknisk tjänst, tryggheten sitter i den kravspec som skall finnas för tjänsten.

Inte för att det är första gången som rekryterare försöker att göra det lätt för sig. Den gruppen kommer alltid försöka att ta den enklaste vägen, dock inte sagt att det är den bästa. Dagens ”enkla vägar” går via det som kallas ”kompetensbaserad rekrytering” och som inte tar hänsyn till annat än betyg och teoretisk kunskap, inte livsinhämtad kompetens. Det personliga brevet behövs inte när kompetensbaserad rekrytering används.

Vi kan se idag att även kön spelar roll inom IT-Branschen och det är bara att beklaga att dagens rekrytering inte förstått att kön är en parameter när det gäller diskriminering. Det är väldigt lätt att skapa och bygga upp ett diskriminerade beteende inom en bransch som anser sig vara lite mer än andra… Vilket många inom HR och Rekrytering verkar se göra.