Det är nu konstaterat att många låter bli att gå till tandläkaren för att de anser sig inte ha råd. Detta gäller framför allt de som idag står utanför arbetsmarknaden, men även de som har jobb drar sig för denna kostnaden.
De som har försörjningsstöd kan t.ex inte få gå till tandläkaren under andra premisser än vid akuta behov. Detta innebär i sak att de inte kan ha en bra tandhälsa och förebygga hål. Det måste gå till tandvärk och hälsoproblem först.
Karensnivån på 3.000 kronor är för hög för dem som har stora behov och samtidigt låga inkomster. Denna grupp uppger att de skulle gå oftare till tandläkaren om tandvården var mer subventionerad. – Gudrun Antemar, Riksrevisor
Idag ingår inte tandvård i det högkostnadsskydd som vi har för resten av kroppen. Det visar att dagens & gårdagens politiker inte likställer all typ av vård och vill att det skall vara ”klasskillnader” p.g.a. hälsa.
Vi kan se att det inte är många som vill skuldsätta sig för att ha en bra munhälsa. Denna typen av lån, med hög ränta, är ju oxå väldigt svårt att få om du inte har en fast inkomst, med en fast anställning.
Tandvård borde ingå i samma högkostnadsskydd som vi har för andra typer av patientavgifter.