Skuldsättningen i Sverige ökar och det är framförallt genom bostadslån, trots det så vill knappast säga ordet lånebubbla. Frågan är vad denna skuldsättning får för effekter på arbetsmarknaden. Till skillnad mot Grekland så det inte staten som har skulder i Sverige, det är medborgarna.

Det var en gång en minister som sade ”den som är satt i skuld är inte fri”. Det borde väl kunna gälla även idag? Hur fri och rörlig blir en person son har skulder och som är rädd att bli arbetslös? Till 99,99% kommer denna person bara göra vad de blir tillsagt, dvs lättfoglig vilket är det många arbetsgivare vill ha idga och kallar lojalitet. Detta kan vara en av de komponenter varför vi har så lite intraprenörskap och nytänkande inom företag idag. Det är få som vågar att utmana för de inte har råd.

Samtidigt som staten idag lägger skulden på arbetssökande att det är deras fel att de inte har ett jobb så gynnas staten av att det finns arbetssökande som inte får jobb. Detta för att konsumtionen och inflationen hålls nere. Detta beteende hos staten förklarar också varför näringslivet inte tycker om att andra vill begränsa arbetskraftsinvandringen trots att vi har 100 000-tals arbetslösa. Man vill ju inte att arbetslösheten skall falla, utan målet är ”full sysselsättning”, dvs NAIRU-arbetslöshet. Dessutom så kommer ju löneläget blir högre med lägre arbetslöshet.

Det är rätt tydligt för den som läser på att pratet om full sysselsättning är ett sett för politiker att föra sina medborgare bakom ljuset. Full sysselsättning betyder nämligen idag 6-8% arbetslöshet, beroende på inflationen.