Arbetsförmedlingen och hanteringen av människor

Det pågick igår en diskussion om den ”rättslösheten” som finns i kontakter med Arbetsförmedlingen när det gäller anvisningar till Fas 3. Det som startade diskussionen var att en person hade begärt att få ”ompröva” anvisningen till FAS 3.

Detta med stöd av rätt lagrum i förvaltningslagen, men även åberopat Europakonventionen angående att få sin sak prövad, nämligen art 6.1. Det som då händer är att AF ”utan stöd av lag” avvisar hela ärendet, och vägrar individen ifråga att få sin sak prövad ”juridiskt/rättsligt”. Det är skrämmande att sådant här kan ske i en demokratisk och civiliserad rättsstat. Detta visar på att individen är ”rättslös” i relation till en myndighet även om det finns lagar tex förvaltningslagen som styr myndighetens arbete och hur myndigheten skall agera gentemot individen.

Så som förordningen angående FAS 3 ser ut och hur den tillämpas så blir det ju att AF är första, enda och sista instans. Det var just det här som Sverige kritiserades hårt för av Europadomstolen i andra ärenden av förvaltningsrättslig och offentligrättslig karaktär. Efter denna mycket hårda kritik från Europadomstolen så tvingades Sverige att införa en Högsta Förvaltningsdomstol istället för den gamla systemet med en regeringsrätt där regeringen var första, sista och ända instans. Denna förändring tvingades Sverige till för att inte bryta mot EU-rätten däribland art 6.1 i Europakonventionen. Genom FAS 3 förordningen så är vi tillbaka till en situation som fanns innan Sverige införde en Högsta Förvaltningsdomstol. Dvs, individen kan inte få sin sak prövad ”juridiskt”.

Den juridiska ”knäckfrågan” är om en ”anvisning” till FAS 3 är ett ”beslut” och därmed ”överklagbart” enligt förvaltningslagen, eller om det är ett ”erbjudande” och därmed INTE överklagbart med stöd av förvaltningslagen.

När det kommer svar från omprövningsenheten på Arbetsförmedlingen så har de med stöd av 7§ i förordningen om jobb och utvecklingsgarantin argumenterat för att det ”Inte” är ett beslut och att det inte går att överklaga. Det är fel paragraf, rätt paragraf är 22§ i denna förordning där det stadgas om ”omprövning” och ”överklagande”. Så, det blir en ”felaktig rättstillämpning” från myndighetens sida. De försöker nämligen använda en paragraf för att motivera varför det inte går att överklaga, dvs varför ”anvisningen” till FAS 3 inte är ett beslut. Men, läser man ordagrant den paragraf AF hänvisar till dvs 7§ så har den ”inget” med den saken att göra …utan den handlar bara allmänt om jobb och utvecklingsgarantin. Inte ett ord står i den paragrafen om att anvisningen ”inte” är ett beslut. Vad AF skulle ha gjort istället är att gå till 22§ i förordningen om jobb och utvecklingsgarantin och med stöd av den paragrafen förklara när och hur man begär omprövning eller överklagar ett beslut.

 Arbetsförmedlingen ska planera de insatser som den enskilde tar del av i fas två så att fas tre kan inledas i så nära anslutning som möjligt till den dag då den enskilde har haft aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning i 450 dagar. Deltagare i fas tre ska sysselsättas hos anordnare som förmedlas av Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ska ansvara för att deltagaren får fortsatt stöd hos en arbetsförmedlare.

Varje sysselsättningsperiod i fas tre får pågå högst två år. Arbetsförmedlingen ska ha regelbunden kontakt med anordnaren och deltagaren för att bland annat fastställa om deltagaren har möjlighet att övergå till arbete. Innan sysselsättningsperioden avslutas ska perioden följas upp och deltagarens arbetsutbud fastställas på nytt.

22§ Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet.

Det som kom fram av diskussionen efter hand var att det grundläggande problemet med regelverket kring fas tre/sysselsättningsfasen är att frågan aldrig behandlades av riksdagen utan är endast en Förordning fastslagen av regeringen. Vanligtvis brukar olika reformer genomgå en omfattande politisk process via ett remissförfarande hos berörda instanser, utskottsberedning i riksdagen, en proposition utarbetas av regeringen, lagrådet tillfrågas etc. och som slutligen röstas om i riksdagen, så gjordes aldrig i detta fall.

Att det endast är en förordning vars ideologiska tanke inte går att spåras i politiska förarbeten såsom departementsskrivelser, propositioner etc innebär i praktiken det saknas ett lagrum som kan utgöra grund för ett överklagande. Såsom Fas tre/sysselsättningsfasen har tillkommit och såsom innehållet i 2007:414 är formulerad är det frågan om ett erbjudande som den arbetslöse kan tacka ja eller nej till. Vid ett nej förlorar den arbetslöse de 12 155 i månaden vederbörande har i ersättning. Någon beslut som kan överklagas finns uppenbarligen inte.

Som det ser ut idag är detta ett flagrant övergrepp på våra i grundlagen skyddade fri- och rättigheter och bör därför kunna tas upp i Europadomstolen. Alldeles oavsett vad den svenska regeringen anser!!!

Eftersom det verkar som att det ”inte” finns möjlighet för den som får en ”anvisning” att kunna ompröva/överklaga. Det är alltså helt stopp för individen att komma i åtnjutande av det vi kallar ”rättssäkerhet”. Det är alltså så att de människor som befinner sig i Fas 3 är således i ett ”utomrättsligt tillstånd” och får således inget rättsligt skydd under svensk lag.

Den som ytterst ansvarig för denna rättsröta och den enda som kan göra något åt det är vår Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M), kom ihåg det.

Comments

  1. says

    Du skrev: ”Vid ett nej förlorar den arbetslöse de 12 155 i månaden vederbörande har i ersättning. Någon beslut som kan överklagas finns uppenbarligen inte.”
    Det är en sanning med modifikation, lååångt ifrån alla i FAS 3 lyfter detta belopp, många är de som enbart erhåller försörjningsstöd till existensminimum för att delta i åtgärden.

  2. EvilCop says

    Det här gäller förstås inte enbart Fas3-beslut. Det är ofta genomgående att personer som är arbetslösa är helt utlämnade åt sin handläggares sätt att formulera vad som behövs, vilka åtgärder eller upplägg som kan bli aktuella, vilka jobb de ska lägga krut på att söka etc – annars är hotet, mer eller mindre uttalat, att ”då underrättar vi din a-kassa om att du vägrat den här åtgärden” eller ”det kan vi inte göra” (om du föreslår något själv). Jag brukar säga att det är först när du redan har ett stabilt jobb och söker därifrån som mötet med arbetsförmedlingen blir en verklig förhandlingssituation, där ingendera sidan kan diktera sitt paket. Men i det läget, som redan etablerad, har du förstås ingen anledning att gå till arbetsförmedlingen när du tänker byta jobb…

Kommentera