Det är bra att långtidsarbetslöshet lyfts upp på agenda igen, det behövs verkligen göras något åt detta fenomen som idag är norm i det svenska samhället. Vi kan se idag skillnaden mellan att ha ett jobb eller att inte ha det gör att du som människa har olika värde, rent politiskt.
Den som är långtidsarbetslös kan behandlas nästa hur illa som helst av politiker och myndigheter, det är liksom helt legalt att trampa på den personen för den är ju iaf ”inte en av oss” inom poltiken, tror man. Det här med att jobbansökningar inte besvaras är ett reellt problem som har tilltagit för alla de senaste åren, det är inget unikt för ungdomar. Det kan finnas väldigt många anledningar till att ansökningar inte besvaras, ofta beror på att man redan hitta den man söker och då låter man bli att gå vidare med resten.
CV-databaserna och dess utformning har skapat gigantiska trösklar som ser till att göra det än besvärligare för den som vill ut på arbetsmarknaden. - Stefan Lidén
När politiker diskuterar ungdomsarbetslöshet används ofta statistik som kommer från EU/ILO för den visar de största siffrorna. De far ofta med att vi har en ungdomsarbetslöshet på 25%, har vi verkligen det? Är personer som studerar verkligen arbetslösa eller är de studenter? [ Infographic ]
Tidigare så har Centerpartiet presenterat sin möjliga lösning som då hade namnet introduktionslöner. Detta ställer ju både fack och arbetsgivare sig bakom, så varför tar det sådan tid? Jag är rätt säker på att vi måste börja tänka helt nytt när det gäller arbetsmarknaden. Dagens regelverk bygger på industrisamhällets tankegångar och förutsättningar. Det är självklart att det då finns de trösklar som bl a Almega påvisar.
Det är inte bara enskilda arbetsgivare som låter bli att svara på ansökningar. Det är även väldigt sällan en person från ett bemanningsföretag ringer upp den som skriver in sig i deras databas. Att sitta och rekrytera på ett bemanningsföretag idag är mer matchning utifrån sökord och termer i en databas än att möta människor och se kompetenser som inte finns i olika betyg och intyg. Jag har inget emot bemanningsföretag, men de fungerar inte idag som de gjorde när de uppstod. Idag är det som vilken bransch som helst, som mest verkar sträva efter kortsiktiga vinster, utan att behöva ta speciellt mycket samhällsansvar, vilket man gjorde till en början.
Rent generellt kan man säga att idag är du inte aktuell på svensk arbetsmarknad om du är under 28år eller över 35år, klart att det då blir brist på arbetskraft, det säger sig självt. Det är inte sällan man kan se de önskningar som arbetsgivare har som rena drömmar.
Follow Me!