Idag har jag varit på ett seminarium om ”kompletterande aktörer inom arbetsmarknadspolitiken”. Det var mycket intressant att höra och ta del av hur detta verkligen fungerar. Det var en del saker som klarnade och det framkom en del vad som var skillnaden mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.
Det var mycket tal om valfrihet från Moderaternas Tomas Tobé. Tyvärr så visade det bara hur långt från verkligheten han verkligen är. Han hade talat med arbetsförmedlare runt om i landet och de hade sagt att de sökande var nöjda. Jaså, vad skulle de annars säga? Hur vore det att fråga de arbetssökande istället?
Valfrihet finns nämligen inte idag inom Arbetsförmedlingens ramar, det finns inte i deras ordlista. Det enda de gör är att anvisar människor, om den inskrivna inte godtar detta så blir den upplyst om att den kommer förlora all ersättning. Är det detta Tomas Tobé och andra i alliansen kallar valfrihet?
Skall den som är inskriven på Arbetsförmedlingen kunna ha riktig valfrihet då måste man häva den sekretess som finns när det gäller externa aktörer och anordnare inom bl a Fas 3. Hur skall människor annars kunna välja och välja bort om de inte vet vad som finns? Att skydda dåliga anordnare inom Fas 3, det är vad arbetsförmedlingen och regeringen idag håller på med. Det är inget jag anser att en alliansregering skall pyssla med.
Inför LOV även på upphandlingar inom arbetsmarknadspolitiken. Det bör ju trots allt vara slutkunden, den arbetssökande som skall ha hjälp, vilket måste stå i centrum. Idag är det kostnaden och står i centrum.
Ylva Johansson (S) sade något som var väldigt bra och det är att de kompletterande aktörerna skall göra annat än Arbetsförmedlingen gör, för annars är de inte kompletterande. Visst kan vi utsätta AF för konkurrens, men då skall vi säga just det oxå. Ylva kallade åtgärden ”jobbcoacher” för en light-produkt och jag kan hålla med henne. För det är inget som passar alla, många behöver liksom andra typer av hjälp, men får det inte idag.
Follow Me!