Det sägs ofta att Arbetsförmedlingen skall hjälpa den som behöver hjälp. Det må vara en sanning med stor modifikation. För det är en majoritet av de som idag är långtidsarbetslösa som kan visa upp hur de inte fått den hjälp de skall ha rätt till. Detta kan bero på en mängd saker, men oftast lägga ansvaret på den enskilde när det istället borde ligga på myndigheten.
En ”arbetsförmedlare” [1. Det har knappt förmedlats ett enda jobb de senaste åren så den mesta tiden läggs på kontroller] upprättar enligt reglerna en handlingsplan med den inskrivna. Vad som händer sedan är att denna följs upp en gång i kvartalet om det fungera som det skall. Nu är så sällan fallet utan regler är med en gång om året.
Jag skulle vilja se en arbetsförmedling där de anställda har en kontakt med sina kunder 1-2ggr varje månad för att de skall någon koll på vad den sökande har för behov av hjälp. Dessutom skulle detta göra att den sökande slapp få rekommenderade jobb att söka som inte alls matchar dennes kompetens. [2. Vilket händer mer än en gång i månaden för ett stort flertal]
Det gynnar ingen att söka jobb den inte kan få, bara för att hålla uppe förmedlarens statistik. Trots det så är det just detta som människor utsätts för dagligen. Detta visar på att de som idag jobbar på AF inte vet ett dugg om hur de kan hjälpa en sökande att bygga på sitt varumärke för att lättare kunna få jobb.
Den perfekta personen att anställa är en människa under 25 med Högskoleutbildning, minst 5 års arbetslivserfarenhet, har körkort och inga barn.
Hur många såna finns det undrar jag?
